Leta i den här bloggen

torsdag 14 januari 2010

Funderingar om bemötande

Hur vill jag bli bemött?
Naturligtvis vill jag inte bli provocerad. Vid sådana tillfällen finns det ju alltid risk att man själv beter sig illa. Som man själv vill bli bemött ska man bemöta andra. Det är en huvudregel, men klarar man alla gånger att göra så. Det bästa är att för det mesta försöka att ignorera folks dumheter. Självklart är det många gånger lättare sagt än gjort.

43 kommentarer:

  1. Som 40-talist har jag blivit uppfostrad att vara artig. I alla lägen. Och har man lite empati försöker man ju sätta sig in i hur den andra personen upplever det och handla därefter. Däremot försöker jag inte vara särskilt artig om jag möte en peson med rasistiska eller rent av nazistiska åsikter. Där går gränsen för min empati!

    SvaraRadera
  2. Hej Cici
    Jag har samma erfarenheter. Naturligtvis blir ens eget bemötande ett svar på det bemötande man själv får.
    Nisse

    SvaraRadera
  3. Du har en fin blogg med många kloka ord, Nisse! Jag kanske tittar in igen i framtiden...

    Kram till dig från Pennelina.

    SvaraRadera
  4. Hej Pennelina
    Tack för omdömet. Välkommen igen.
    Nisse

    SvaraRadera
  5. Hej Marianne
    Vårt uppskattande av vår kontakt tror jag är ömsesidig. Det är synd att du har börjat ta bort redan publicerade kommentarer, då det förstör blogghistoriken. Jag har sagt varför jag tog bort vissa kommentarer. Det skulle vara trevligt om vi fortsatte kontakten.
    Nisse

    SvaraRadera
  6. det är ju så töntigt - så man tror knappt det är sant!

    SvaraRadera
  7. Hej Marianne
    Tack för dom orden. Jag brukar mena vad jag säger. Vad är det för otrevligt och töntigt med det.
    Nisse :-(

    SvaraRadera
  8. vi är olika helt enkelt - så är det - jag vill att du ska bli mer som jag - det är det det handlar om...

    SvaraRadera
  9. vad menar du med det? - oklart uttryckt - det är vad det är - ditt 10h09 - kan vi inte släppa varandra?

    SvaraRadera
  10. Hej Marinne
    Jag har bara svarat på dina kommentarer.
    Nisse

    SvaraRadera
  11. det är märkligt att nisse inte besvarar pennelinas kram - det är ju kramar som gäller i pennelinas värld...

    SvaraRadera
  12. det är bekräftelse - vänlighet och uppmuntrande ord som gäller - det har jag förstått - många kramar - helst så många som möjligt - ju fler kramar desto bättre - bevare mej väl!

    SvaraRadera
  13. Hej Marianne
    Som kille har jag mest erfarenhet av kramar när jag var en liten grabb. I vuxenlivet har jag lärt mig det genom goda vänners inflytande, vilket jag är mycket tacksam för. Den jag mest tänker på är tyvärr inte längre i livet.
    Nisse

    SvaraRadera
  14. *är tyvärr inte längre i livet* - jaha nu framkom ngt litet...

    SvaraRadera
  15. jag har öht ingen erfarenhet av kramar - kanske därför det känns främmande och konstigt - i min uppväxt förekom öht inga kramar...

    SvaraRadera
  16. Hej Marianne
    Numera har jag inte alls svårt för kramar om det känns rätt. Det är en del av livet att man mister
    släkt och goda vänner. Jag känner till din erfarenhet och sådant måste kännas grymt.
    Nisse

    SvaraRadera
  17. nä - det känns inte alls grymt - min personlighet är sådan att jag uppskattar ej kramar - that's it...

    SvaraRadera
  18. Hej Marianne
    Jag menade när man mister en anhörig.
    Nisse

    SvaraRadera
  19. *grymt* känns inte som rätt ord för mig - även om det du syftade på var en anhörigs död - det - detta att en anhörig dör - i förtid - alldeles för tidigt - är helt enkelt ödet - ett öde man får finna sig i - så är jag benägen att tolka det - men jag kan inte sluta grubbla på alla otaliga faktorer under många år som sammantagna ledde fram till det de ledde fram till - från det ena till det andra - nu förtiden bland ungdomar är det vanligt med kramandet - och avslutande av e-mail etc med kram - det är det som är gängse - det får jag acceptera - jag är ju i en annan generation och min uppväxt var alltså sådan att det förekom inga kramar - jag är ju uppvuxen i en frireligiös miljö - och dans och alkohol - var helt enkelt ej *aktuellt* - det fick jag iaf fram här - din uppväxt var tydligen en annan än min nisse - där förekom kramar - jag såg aldrig ens mina föräldrar någonsin krama varandra ...

    SvaraRadera
  20. mitt 10h14 av 18 januari - det var naturligtvis felaktigt uttryckt av mig - förlåt - det är jag som inte kan släppa dig - en stalker som jag är - du är bara artig - gör bara det som du tycker artigheten kräver - du brukar mena vad du säger - säger du och - vad skulle det vara för töntigt med det - sa du - ja jag brukar säga vad j a g tycker utan hänsyn och jag tycker inte det är töntigt - det är rakt och ärligt så som jag ser det - även om jag kanske på så sätt *får tillbaka det* - vid närmare eftertanke har mina ord ibland varit lite för vassa och haft olyckliga konsekvenser - jag har för mig att du någonstas skrivit att man kan använda ord som vapen - ja men om detta skulle innebära en nackdel för en själv - så kanske man inte skulle ha betett sig så - *in retrospect* - i eftertankens kranka blekhet - då det är för sent kan man komma till den insikten - jag brukar nu be gud om förlåtelse och skylla på min psykiska affektiva läggning - jag har numera sedan år 2003 t o m papper på att jag har denna läggning - bipolär sådan - en sjuk människa kan inte bedömas på samma sätt som en frisk - jag försöker försvara mig med det...

    SvaraRadera
  21. Hej Marianne
    Tyvärr finns det så mycket fördomar kring sjukdomar, allrahelst när det gäller psykiska sjukdomar. Man kan verkligen fråga sig om man verkligen behöver försvara sig pga en sjukdom.
    Visst kan det vara bra och veta om en person, som man känner, har en viss sjukdom för att förstå uppkomna situationer.
    När det gäller kramar stämmer det att det inte var lika vanligt när vi växte upp. Visst såg jag som barn mina förälrar kramas, men då kunde de bli generade.
    Att vara rakt på sak går bra till många, men ibland måste, åtminstone jag, känna efter hur rak jag kan vara.
    Nisse

    SvaraRadera
  22. ja det borde - måste - egentligen jag oxå göra - ha gjort - känna efter hur rak man k a n vara - av hänsyn - men som sagt människor är olika ... apropå psykiska sjukdomar - så tycker jag faktiskt att förståelse måste till - men ibland är förståelse för mycket att begära - hur man ska bemöta en psykiskt sjuk människa för att inte göra situationen sämre än den behöver vara - ja det är nästan en svår konst - så som jag ser det...

    SvaraRadera
  23. Jag har nu förstått innebörden av orden dina *Chat passar inte mig*! Min son som just besökt mig och hjälpt mig med ny blogg - råkade nämna att det sättet jag skriver på - dvs endast små bokstäver och endast med tankestreck - kallas för chat!

    SvaraRadera
  24. Hej Marianne
    Man måste också förstå att det finns mycket okunskap kring psykiska sjukdommar. Faran är att man sätter etiketter på människor och kanske tror att allt beror på psyket. Och det gör man även inom vården.
    Chat för mig är direktkontakt över en chat. Och det går för snabbt tycker jag. Det blir som ett samtal över nätet.
    Nisse

    SvaraRadera
  25. Ja, Nisse, eftersom Du är socionom, har utibldats till sådan och arbetat som sådan ett antal år, så antar jag att du satt Dig in i en del frågor, hur det kan vara och bli mellan människor, allt är egentligen ganska komplext, och det är många faktorer som spelar in, men att psyket och samspelet mellan människor spelar en stor roll, det är i alla fall jag ganska övertygad om. även om jag inte har varit yrkesverksam vare sig som som psykolog, psykiater eller socionom, men som lekman kan man ju fundera en del hur det kommer sig si eller så för olika människor.

    SvaraRadera
  26. Samtal. Utbyte av tankar. Definiera ord. Ords innebörd. Att lyssna på /läsa / ta till sig / försöka förstå den andres / den andras sätt att tänka / tolka. Beträffande att du sa någonstans att att skylla på psykisk sjukdom, det kan inte vara en ursäkt. Jag förstår inte detta ditt ställningstagande riktigt. Eller kanske säger du så som en provokation för att se hur jag reagerar. Prykisk sjukdom torde böras ta med i beaktande vid utdelande av en dom av en människa. En självklarhet.

    SvaraRadera
  27. Hej Marianne
    "att skylla på psykisk sjukdom, det kan inte vara en ursäkt." tror jag att jag inte har sagt.
    Jag har nog använt andra ord och menat något annat. Jag får återkomma om jag hittar det.
    Nisse

    SvaraRadera
  28. Hej Marianne
    Naturligtvis kan den som har en sjukdom skylla på den. När det gäller domstolar finns det regler i lagarna hur man kan ta hänsyn till detta. Jag hittar inte var jag har skrivit citatet, men jag tror att det handlar om att om någon söker om hjälp om en fysisk sjukdom vet jag
    att det har hänt att de avvisats pga sin psykiska sjukdom. Sedan har det visat sig att de borde ha fått hjälp för det de hade sökt hjälp för.
    Nisse

    SvaraRadera
  29. @14h22 - jag har skyllt på det vad gäller en viss person som jag ej vill nämna namnet på eftersom det kan vara känsligt - hon avfärdade det som att jag bara ägnade mej åt mobbning och att jag i affekt sagt något kunde jag definitivt inte få förlåtelse för genom att skylla på min psykiska affektiva sjukdom...

    SvaraRadera
  30. jag vill inte gå in på det här resonemanget du för - det hela är så uppenbart - så jag behöver inte säga något i den *saken* - ditt 14h41...

    SvaraRadera
  31. Det som jag reagerar på är att du, Marianne, använder andras bloggar för att avreagera din motvilja emot mig. Kort och gott.

    För mig ligger det ingen laddning i övrigt i det du skriver eller säger. Du kom till min blogg och började skriva, du bad om ursäkt för din avundsjuka och menade att jag hade sidor du tyckte om också. Sedan skar det sig igen, mycket på grund av mina kramar - vilket jag respekterade när du berättade hur du kände om dem. (Däremot kan jag inte sluta "krama" andra av hänsyn till dig)

    Detta med mobbing kom av att du skrev saker om mig "över mitt huvud" på bloggar som jag följde innan du kom dit.

    Du är en intelligent kvinna med stor livserfarenhet, som även känner till vart gränserna går. Så pass mycket har jag förstått av det du skriver. Därför tror jag att du vet när du gör saker på fel sätt. Det är en komplimang, Marianne!

    Jag har flera vänner som har samma typ av diagnos som dig, och även om ingen reagerar helt lika så är det inget som är okänt för mig.

    Att du aldrig skulle kunna få förlåtelse för det du sagt är din tolkning... jag är en tålmodig kvinna som inte tror på hat och dåligt samvete.

    Det förvånar mig att det jag sagt har gjort så stort intryck på dig. Jag är bara en vanlig människa, varken mer eller mindre. Sköt om dig, Marianne, och släpp detta nu - för jag bär inget agg till dig eller till det som hänt.

    Pennelina

    SvaraRadera
  32. Nisse, kände du till Åsbergs cykel och sport? Den låg på Nybrogatan i hörnet, där Kulturmagasinet ligger nu.

    De hade mopeder och sånt också... jag tror han som jobbade med reparationer hette Åke. De som drev affären hette Gösta och Alice, och de hade en dotter som jobbade där som hette Barbro.

    Låter det känt?

    Pennelina

    SvaraRadera
  33. ja naturligtvis har hon - vars namn jag helst av känsliga skäl ej här på annans blogg vill nämna - rätt... (*dispyten* bör ju rätteligen - enligt Blogginnehavaren härstädes - föras på respektive *dispytförares* bloggar - rätteligen... det finns visst något som heter *blogghat* - förutom att det finns något som heter *stalker* - ja jag är en *ful fisk* - som man helst ska undvika - en viss person på neewsmill.se - varnade på ett ställe i en kommentar för Maianne Johansson - han varnande alltså andra för mig - själv trodde han sig kunna hantera mig som stalker på ett adekvat sätt - så för hans del innebar det visst inget större problem - åtminstone inte tidvis - som jag fick ett intryck av - men till sist vid åtsskiftet tog han det avgörande steget i sitt hanterande av mig - vilket fick mig att avstå helt från att förfölja honom.

    SvaraRadera
  34. *Quatsch*! - så sa min tysklärare en gång - jag kom - osökt - att tänka på detta uttryck - och vad - faktiskt - detta uttryck står för - man kanske måste kunna en hel del tyska för att verkligen förstå innebörden...

    SvaraRadera
  35. Hej Pennelina
    Inte en aning. Det beror nog på att jag inte är Sundsvallsbo från början.
    Nisse

    SvaraRadera
  36. Hej Marianne
    Om någon ställer närgångna frågor till mig och jag inte vill svara så säger jag ifrån. Under min bloggtid är det bara en person som besvärat mig och det var en mansperson, som antagligen inte var frisk. När det gäller dig har jag endast reagerat på att du har tagit bort redan publicerade kommentarer på egen hand. Det är vanligt på debattsidor, och på passagens debatt har jag också gjort det när jag har blivit ovänligt bemött. På bloggar har jag aldrig upplevet det förut.
    Nisse

    SvaraRadera
  37. Hej Marianne
    Är det ord jag inte förstår, googlar på dem och hittar för det mesta ett svar.
    Nisse

    SvaraRadera
  38. men nu har du tydligen upplevt det...

    SvaraRadera
  39. det ord jag använde mig av - quatsch - var en reaktion på det hon den onämnbara skrev - det passade helt enkelt inte mej - hon har ju förut reagetat på det jag skrivit och tyckt det inte passat henne och därför bett dig att ta bort det vilket du oxå hörsamt gjorde - hon och jag går helt enkelt inte ihop - that's a fact...

    SvaraRadera
  40. som en glädjande upplysning kan jag nämna att jag nu för min del fått nog av bloggande - i morgon ämnar jag taga bort min blogg - och min avsikt är att öht aldrig mer ägna mig åt denna aktivitet - en besvikelse för mig har den blivit.

    SvaraRadera
  41. Hej Marianne
    Jag har svarat på ditt mail.
    Nisse

    SvaraRadera