De är olika från person till person.
Hos personer man känner väl vet man oftast var gränserna går.
Hos personer som är mycket känsliga för vad andra tycker kan det hända att man gör ett övertramp. Om man går till sig själv vet man hur man fungerar. Det är bara det att känsligheten
variererar med vem man talar med.
Känner jag inte personen vet jag inte om det han/hon säger är på allvar eller skämt, om det är seriöst eller om dom driver med mig.
SvaraRaderaSedan finns det personer som är oerhört känsliga för vad som sägs, men själva kan häva ur sig både det ena och det andra, utan att inse att dom sårar.
jag känner mig liksom hemma i beskrivningen i den sista meningen.... cici har en stor människokännedom - jag upphör aldrig att förvånas över denna människan som kallar sig cici - om jag åtminstone hade haft cirka en tiondel av hennes människokännedom - men icke - jag har nog inte ens en hundradel - man får nöja sig med lite ibland - var och en har ju sina speciella *ramar* - att gå utanför den givna ramen man blivit född med kan vara lite svårt - det gäller att vara ödmjuk och inse sin begränsning... f ö så kan det ju vara både det ena och det andra - en liten gnutta sanning kan finnas även i det som sägs på skämt - allt handlar ju om om man har tillräckligt med distans till sig själv - att man liksom ka se sig själv utifrån - och inte ta sig själv på så överdrivet stort allvar... ps jag har en viss sorts känslighet som har med mitt psyke att göra - dessutom - tyvärr - kan mitt psyke yttra sig så att jag blir onödigtvis vass ibland i det jag säger - men då har antagligen något legat och grott länge inom mej innan dess och det måste någon gång få utlopp - men det kanske inte den som drabbas av mina ord riktigt kan förstå - det får jag å min sida ha förståelse för...
SvaraRaderaHej Cici
SvaraRaderaDet är precis det jag menade.
Ha en trevlig Söndag!
Nisse
Hej Marianne
SvaraRaderaDu skriver kloka ord. Lagrade aggressioner har jag haft mycket av tidigare men själv har jag lärt mig att handskas mer med mina känslor. Ändå blossar känslorna upp emellanåt.
Nisse
ja egentligen har jag aldrig känt det som att jag haft lagrade aggressioner - mer som att jag jar fått svälja och svälja och svälja och försöka tåla allt...
SvaraRaderaHej Marianne
SvaraRaderaDet är just det beteendet som kan ge lagrade aggressioner.
Nisse
ja det är egentligen mycket en fråga om ord - vilken betydelse man kan lägga in i ord - f ö sa min son mandus - manden - numera död sen dryga 3 år - att han tyckte den diagnos jag fått år 2003 ej stämde - ja jag hade ju själv kommit på att just den etiketten bipolär var en förhållandevis positiv diagnos eftersom man kan vara frisk långa perioder - därför talade jag själv om för läkaren att det var den jag hade och jag tyckte inte heller att jag behövde skämmas för den - sen hur den läkaren efter endast 4 st samtal med mej kunde konstatera att det var just bipolär affektiv variant det rörde sig om - det vet jag inte - även läkare kan ibland ha fel - det handlar ju om att etikettera människor - stigmatisera människor - vilket kan bli en *självuppfyllande profetia* - det gäller att se utvecklingsmöjligheter hos människor - och att inte binda fast en människa i något så att hon inte kan frigöra sig och komma vidare i sin utveckling... f ö så är det så att somliga - t ex jag - inte tål för mycket påfrestningar - slipper jag påfrestningar - så kan jag leva frisk...
SvaraRaderaHej Marianne
SvaraRaderaDet du säger låter vettigt.
Nisse
tack nisse för erkännandet!
SvaraRaderaHej Marianne
SvaraRaderaJa, jag kan ge både beröm och kritik.
Nisse