Ibland tar det stopp

för inspirationen i mitt bloggande.

Fantasiflödet och lusten bara försvinner av olika orsaker. Jag vet att det är olika orsaker som påverkar mig. Trots detta så finns det så många trådar att spinna vidare på. Därför får nu envisheten göra sin plikt. Orden och meningarna ska ner på papperet. Dessa ska också säga läsaren något. Läsvärt, måste det bli trots trögheten i hjärnan. Men som så många gånger förr lossnar det till sist. Då hinner inte tangenterna med, när fingrarna far över dem, pekfingervals eller tochmetod kvittar lika. Rapidhastighet med touchmetoden är nog den bästa metoden. Fast om sanningen ska fram använder jag en kompromiss mellan pekfingervals och touch-metod. Huvudsaken det blir en text till sist. Om den blir tokrolig och lockar fram ett leende eller ett skratt har jag lyckats. Ett annat sätt att göra succé är att skapa något tänkvärt hos mottagaren, som ger djupare tankar och inspiration. Klarar man det vid skapandet av ett blogginlägg så kan man vara lugn. Kanske det är lugnet före stormen. Vissa inlägg kan få det att blåsa till kring ens blogg. Och just då kanske det är meningen att röra om i bloggrytan.