Jag skriver det här till er alla som vikarierade för oss riktiga tomtar
på själva julafton. Det är vi bara tacksamma för. Med tidens befolk-
ningsexplosioner är det inte lätt för oss urtomtar att hinna med alla
som ska ha en julklapp.
Det här med skägg är vår image. För oss ligger det i vårt väsen att ha
ett rekorderligt skägg. För er människor är det också en fördel med ett
fastväxt skägg när ni gör ert tomtejobb. Men jag har full förståelse för
alla nödlösningar, exempelvis tomtemask och bomullsskägg.
Kläderna är en faktor som gör att barnen känner igen "Tomten",
Pappa, onkel, granne eller vänner till familjen. Ni tänkte väl på att använda kläder och skor eller stövlar som röjde din verkliga identitet. Barn har ett förträffligt kom-ihåg.
Det här med rösten och dess betoningar måste du också ha tänkt på.
Ni övade säkert en hel vecka i förväg för att få rätttonläge och att din
verkliga röst döljer sig bakom din imititation av en riktig julig tomteröst.
Det finns de som påstår att vi vättar bara fanns i det gamla bonde-
samhället och att vi inte hade med julen att göra. Det är sant att vi tomtar arbetade och levde på gårdarna. Om vi inte hade med julen att göra, varför var man då tvungen att sätta ut gröt åt oss på julafton?
Det var sällan man såg oss, men de som har träffat på oss har berättat
att vi var små till växten, klädda i grå kolt och röd luva.
Vi hade vitt skägg och såg ut som gamla män. Med tiden blev
vi snälla tomtar när samhället förändrades. Det är min historiebeskrivning.
Ja, det här var mitt tack till alla tomtevikarier på Julafton.
Det gjorde ni bra med ert svåra men roliga uppdrag.
God fortsättning på julen!
Vätten Hans
Irens grafik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar